Denna väntan...

Jul och nyår har passerat, Gott Nytt År! Strax efter jul så hade jag samtal med den ryska psykologen A och det gick jättebra. Vi pratade i ca 45 min, ovant att prata om känslor på engelska men det gick bra. Och jag fick lite uppgifter att göra.

Nu går jag och väntar på samtalet med min dr i Ryssland. Jag hoppas på att få veta om jag kan få ett garantipaket då eller vad dom tror. Jag hoppas att jag kan få första tiden för resa till kliniken oxå, så jag har något datum att sträva mot.

Innan dess måste jag besöka min husläkare ang tabletterna jag äter nu. Funkar dom även om jag blir gravid eller är det risk för missfall? Jag måste även till polisen för att göra pass. Och när det närmar sig så måste jag åka till Gbg för att skaffa visum. Efter att ha läst om visum så känns det tryggast att välja ett visum som räcker 90 dagar istället för ett e-visa som räcker 9 dagar. Jag vet inte än hur länge jag ska vara där heller..

Denna väntan på att få nästa veta nästa steg är outhärdlig. Och uppepå det så fick jag min mens, migrän OCH blev förkyld samtidigt. Suck!

I natt fick en kollega sin lilla bäbis efter 8-9 dagar över tiden. Så liten å söt. Vilken kärlek. Vilken lycka. Så glad och så avis. Längtar, hoppas att jag är nästa på tur!

O.L.G.A. seminarium Göteborg

Så nu har jag varit där, på seminariet med den ryska kliniken. Det var mycket nya ord på engelska och jag hängde knappt med.. Men jag fick ändå lära mig att det är SÅ mycket mer som ska klaffa än att spermierna ska in dagarna kring ägglossning. Jag undrar vad kliniken jag var på egentligen gjorde..

Jag blev lite Star strucked när Cilla Holm var där med sin söta dotter. Så häftigt att lyssna på hennes pod i början och sen se in i framtiden.

Jag fick tio minuter med Dr Elena och vi prata lite om äggdonation om jag inte skulle kunna bli gravid med mina egna ägg.

Sen i måndags hade jag samtal med min kontaktperson och idag har jag varit iväg på VUL och tagit AMH-prov. Läkaren sa att det såg lovande ut, många äggblåsor. Det är bra.

Så nu har jag skickat iväg det till min kontaktperson och även fyllt i ett formulär. Härnäst är ett samtal med deras psykolog för att bara snacka av sig lite och så dom vet att det verkligen är JAG som vill bli mamma och att ingen pushar mig.

Helt galet vad det går framåt. I söndags när jag helt plötsligt fick en sju veckor gammal kille i famnen så ryckte det till i äggstockarna, tänk om jag kan få min egna underbara älskade lilla bäbis snart.

Fasiken så jag längtar!

DK vs Ryssland

Hej där ute!

Nu sitter jag här i sängen och lyssnar på podden "Jag vill ha barn" med Cilla Holm & Annika Leone. Att jag inte har lyssnat tidigare förstår jag inte men nu börjar jag och det ska bli spännande.

Efter förra inlägget så kontaktade jag faktiskt Vitanova i Danmark. Fick svar om hur det gick till och ett långt formulär som jag skulle fylla i och prover jag skulle göra innan besöket.

Känslorna har gått som en bergodalbana och det har verkligen bubblat upp igen. Hoppet har tänts och jag känner mig positiv. Sen kommer alla frågor hur jag ska ta mig an allt detta. Resor till DK, ledigt från jobbet, alla prover mm mm

För någon dag sen träffade jag en tjej på jobbet som nyss fött tvillingar. Hon har haft jätteproblem och efter flera ivf försök fick hon veta att hon nog aldrig skulle kunna bli gravid igen. Hon kontaktade därefter Danmark men i slutändan fick hon höra om Ryssland. Så när jag berättade att jag varit i kontakt med Vitanova så frågade hon om hon fick flika in med något. Och då sa hon just Ryssland.

Efter detta googlade jag upp Olga-kliniken och läste. De har bl.a. ett garantiköp, där de garanterar bäbis eller 80% av pengarna tillbaka. Det första jag tänkte på var att det lät som lockelse bara, men efter ett tag insåg jag att så kan det ju inte vara.. Fatta vad pengar dom skulle förlora om dom inte kunde sin sak. Vi är ju hur många som helst som har barn som största önskan, varför skulle dom ge en sån deal om dom inte kunde sin sak? Och dom kan sin sak, det har jag förstått nu.

Jag anmälde mig till ett seminarium som de ska ha imorgon i Göteborg. Och i förrgår så ringde telefonen och på andra sidan var min första kontakt på kliniken i Ryssland. Jag blev förvånad och glad - DOM ringde mig! Hon frågade mig lite kring min resa och välkomnade mig till seminariet. Efter seminariet så får jag tio minuter med en av läkarna för att kunna ställa frågor som uppkommit efter all information. Till skillnad mot tidigare så känner jag att jag blir sedd och att de bryr sig.

Så imorrn åker jag iväg till Göteborg för att börja en ny resa. Många resor men den här känns bäst hitintills. Hoppet flammar upp och jag ser fram emot en resa till St Petersburg i framtiden.

Ta hand om er 💖

Nya möten, nya tankar

Det blev inget sistgång, som ni kanske förstått. Jag bröt dock ihop och fick skaffa hjälp för att orka gå vidare. Så numer äter jag antidepressiva.. 

Jag har försökt att gå vidare och saker som hänt i mitt liv har fått mig att tänka på annat för ett kort tag men så dök dom upp.. Alla som blev gravida för nio månader sen har bäbisar nu och finns i min närhet. Senast igår fick jag hålla i en snart två månader gammal bäbis och hjärtat svallade över. Jag har även fått kontakt med två tjejer varav den ena precis blivit mamma genom ivf i DK och den andra har varit med om samma resa som mig fast lite värre då hon fått missfall.

Men nu har tankarna gått igång igen. Kanske är det inte för sent. Båda tjejerna är äldre än mig och det visar ju om nåt att det fortfarande finns en chans. Så jag gick med i en grupp på Facebook, Mamma på egen hand, där jag läser om tjejer i min sits. Så skönt att veta att man inte är ensam.

Så nu börjar tankarna rulla igen och jag ska ta kontakt med en annan klinik i Gbg, vill inte ha kontakt med samma klinik som förut då de inte kändes seriöst från deras sida.

Så ja, vi får se vad som händer...

Ett fett Inte Gravid på testet

Måste få skriva av mig.. Jag har förvisso inte gjort annat än att skriva dessa dagar men tänkte ändå skriva här med.

Sen sista försöket har jag gått vidare, försökt att acceptera att jag inte ska bli mamma... Det har varit tufft och jag är inte där än men ändå påväg. Men idag är mensen 9 hela dagar sen och hoppet har återigen tänts...

Inte det optimala men jag gick på dejt med en kille jag gillat ett tag. Då jag inte ligger på första dejten så såg jag inte det som ett alternativ men när han på kvällen var kåt å glad å ville att jag skulle "sova" över så blev det som det blev. Jag har kollat in honom länge och kändes ändå som att jag inte kunna missa min chans.

Detta skedde tre dagar innan förväntad mens, vilket ju borde betyda att jag va safe.. För ja, vi körde oskyddat. Han har i efterhand sagt att det inte var planerat, det tror jag vad jag vill på... Det är en diskussion för sig själv, men just nu så vill jag inte skydda mig. Punkt.

Min äl har inte alltid kommit då den ska komma, den har i alla fall kommit senare än 14 dgr efter mens och mensen har alltid kommit 7-10 dgr efter äl. Eftersom jag slutat med mina försök så har jag slutat att ha koll men mellan tummen å pekfingret så borde jag haft äl mellan 14-17 mars. Mensen skulle ha dykt upp den 24 mars.

Jag vet att chansen att jag är gravid är 0,001% med tanke på att jag inte hade äl och med tanke på att sexet va kasst som fasiken. Och fast jag förstår att det bara blivit något fel i kroppen (stress eller liknande) som gjort att mensen är sen så kan jag inte sluta hoppas! Hela jag vill att jag ska vara gravid, jag önskar ihjäl mig men ändå försöker jag att säga till mig själv att det inte är så. För jag vet att jag kommer bli ledsen den där dagen då pappret blir rött... Men fan så svårt det är.

Idag är jag inne på dag tio, hade jag fått mens så hade den varit slut nu. Jag har haft flytningar, mensvärk och brösten har varit lite ömma till och från men inget annat. Jag tog mitt CB som blev kvar sen sista försöket och det gav mig ett fett Inte Gravid - detta sju dagar efter att mensen skulle komma och 11 dgr efter vi låg. Om inte mensen har dykt upp till helgen så får jag ta ett nytt test, då har det gått mer än två veckor så är jag gravid så syns det då. Annars så vet jag...

Men fasiken va dum kroppen är som gör så här nu...när jag börjat komma en bit påväg i tänkandet att inte bli mamma... Blir ledsen och full av hopp... *gråter*

Tidigare försök...

Jag gick igenom mina tidigare försök för att se om det fanns något mönster eller liknande. Tre av gångerna körde jag som vanligt, dvs utan extra hormoner. Under dessa försök fick jag mens dag 8, 9 och 10. Att lutealfasen är kort visste jag ju men att kliniken inte reagerade tyckte jag var konstigt. De, som faktiskt kan sin sak(?!), borde ha reagerat. Inte förrän jag ifrågasatte så sa de att det fanns hormoner att ta för att förlänga fasen...

Så försök fyra och fem fick jag hormoner. På försök fyra fick jag beiga flytningar dag 11. Kommer ihåg hur ledsen jag blev, men fortsatte med lutinus just för att dom var beiga. Dag 15 ändrades färgen från beige till rosa och dag 17 kom mensen.

Femte försöket fick jag flytningar dag 14 och mensen kom dag 15.

Sjätte försöket, som ju är nu... Inga flytningar, ingen tendens till rosa på lutinusstickan men så är jag på dag 13, eller så är det 12... Jag vet inte helt hundra när jag hade äl. Men i några dagar har jag haft väldig molvärk och eftersom jag ligger i tid med dom andra försöken så väntar jag in mensen.. :( Skittråkigt..

Men oavsett så ska jag ta ett test på lördag, då det är klinikens testdag. Har ett CB med veckoindikator liggandes hemma..

Negativa tester...

Nu vet jag att man inte ska testa för tidigt men jag har gjort det ändå. Första testet tog jag på äl+ 11 och andra testet på äl +13 och NADA, inte ens en tillstymmelse till ett streck. Nu har jag ett test kvar och det sparar jag till klinikens testdag som är på lördag.

Jag hoppades verkligen att det skulle vara min tur nu, har haft lite sura uppstötningar som jag inte haft tidigare och har även haft en del hugg i magen. Men det var väl bara önsketänkande.

Så nu väntar jag till lördag men känns inte som jag har så mycket hopp,,,