Hur talar man om?

Hur ska man kunna förklara för någon hur stort det skulle vara att bli med barn? Hur förklarar man till någon att han skulle göra mig till världens lyckligaste om han hjälpte mig att bli med barn? Hur förklarar man för någon som själv inte vill ha barn varför han ska donera sina springare till mig?

Jag vill få honom att förstå min längtan. Känna min kärlek och frustration. Vill att han känner den glädjen som sprider sig i mig när jag tänker på dagen då jag kanske ser ett plus på stickan.

Jag skulle kunna ge allt för att få hans hjälp. Hur förklarar jag att hans springare är en "trygg" framtid? Hur ska jag få honom att förstå?

Orden stakar sig i huvudet, jag vet inte hur jag ska få fram dom.. Det känns som jag bara upprepar mig. Om han hjälper mig skulle mitt liv få en mening igen. Om han hjälper mig, då kommer jag vara honom evigt tacksam...

Om han bara förstog hur stort det här är för mig, hur mycket det betyder och vilken glädje det skulle innebära. Men hur berättar jag det för honom...så han förstår?

Hemmainseminering - ett alternativ?

Jag har googlat lite om hemmainseminering. Det är oftast par som jag läst om, där mannen inte kunnat prestera under press och därför har dom löst det på detta sätt. Det är även homosexuella par som använt sig av metoden. Och jag funderar på om det kan vara ett alternativ.

Självklart måste jag då hitta en donator, vilket inte är det lättaste. Men visste du att det finns sidor där du kan hitta donator? Det hade jag ingen aning om men efter ett antal timmars googlande så har jag hittat mer info än jag visste fanns. Kolla in www.donor.se

Jag har en jag hoppas på, han har allt det jag vill ha i en donator, men han är osäker. Vi känner ju varandra så det kan bli känsligt. Och han är orolig över hur han ska reagera när han vet att det springer omkring en liten junior av honom ute i vida världen. Självklart har jag sagt att det är upp till honom om han vill hälsa på eller på något sätt ta del i barnets liv.

Danmark är helt klart ett alternativ, men sperman är tvättad och nerfryst är vilket innebär att den lever bara ett dygn. Kan jag hitta en spermadonator i Sverige och göra inseminering själv så lever spermierna ibland upp till 4 dygn.

Nu funderar jag på att göra en profil på sidan ovan, se om man kan hitta någon. Ett helt nytt alternativ dök upp och tankarna snurrar mer än någonsin.

Jag har bestämt mig!

Hej där på andra sidan skärmen :)

Jag tänkte börja med en liten introduktion. På den här sidan skärmen sitter en, för tillfället, 35-årig tjej med ett helt okej liv. Jag har ett jobb, en lägenhet, bil och sånt som man "ska ha" när man är 35. Dock är det något som saknas, det viktigast av allt, en familj!

När jag var yngre så var jag helt säker på att jag skulle ha gubbe å barn när jag var 25 och när jag fyllde 30 så skulle jag ha två små knoddar. Min framtidsspåning blev inte som tänkt och nu sitter jag här och är 25 +10år utan både gubbe å barn. Vilket känns för jävligt. Jag börjar få panik, jag vill inte gå ur det här livet utan att få chansen att iaf testa om jag kan få barn. För barn är något jag längtat efter så GALET länge. Det har gått så långt att jag hellre vill skaffa barn än hitta en kille. På nåt sätt så kommer den delen att lösa sig, men att få barn...den chansen minskar för var dag som går. Jag har inte tid att vänta längre.

När jag säger så till vänner och bekanta så säger dom oftast - "Äsch, du är fortfarande ung och folk skaffar barn senare och senare numer. Ta det lugnt, det kommer." Till dom som säger så vill jag ge lite fakta. Jag har precis läst igenom ett 24 sidor långt informationshäfte från en klinik i Danmark som inseminerar ensamma kvinnor.

När en kvinna når en ålder av 35 så är bara ca hälften av hennes ägg befruktningsdugliga.
Äggen åldras och blir mindre fruktsamma med åren.
Om hon har turen att få ett ägg befruktat så kommer bara hälften av de befruktade äggen dela sig korrekt så att det kan bli barn av det.

Det är lite av det som står i informationen jag fått från kliniken, i detta fall gäller det StorkKlinik i Danmark. Så nästa gång du tänker säga till någon som längtar efter barn att hon fortfarande är ung så fundera innan du säger något.

Jag har bestämt mig! För några dagar sedan skickade jag ett mail till StorkKlinik i Danmark för information om hur jag ska gå vidare för att komma till dom. Ett sjukt stort steg, ett sjukt läskigt steg men ett steg i rätt riktning. Jag har läst igenom informationen en gång men det står att jag helst ska läsa det flera ggr. Så det kommer bli flera genomplågningar, för det är lite av vad det är. När jag läste så fick jag panik, inte för att jag inte vill göra det utan för att jag är LIVRÄDD att jag inte kommer att kunna bli gravid. En insemination ger inga garantier, det kan hända att det helt enkelt inte fungerar. Jag och min kropp kanske inte kan bli gravid.

Nu är det mycket som ska göras. Först ska jag boka tid hos gyn och ta en hel del test, bl.a. för HIV och andra sjukdomar. När detta är gjort så ska jag boka tid för ett journalsamtal hos kliniken och där får jag sen veta mer om hur jag ska gå vidare.

När jag väl ger mig in i detta så blir det att skära ner på kaffe, gosaker, öl och annat smått å gott allt för att kroppen ska vara så 'ren' som möjligt. Och jag ska göra allt jag kan för att minska på dessa saker. Jag ska göra allt jag kan för att detta ska lyckas.

Jag är en tjej på 35 år. Det jag längtar mest efter, det jag saknar i mitt liv - är ett barn!
Häng med på min resa, genom skratt, tårar och förhoppningsvis en graviditet!