Så har Tant Röd kommit på besök efter femte försöket.. Det gick fort denna gång och ja, jag känner mig likgiltig. Mår sjukt dåligt psykiskt. Jag har slutat berätta för folk att jag åker iväg, bara några få som vet. Jag orkar inte med frågorna. I början var jag glad, tyckte det var spännande och kul.. Nu är det bara jobbigt :(
Jag har en gång kvar. Pga ett stort återkrav så har jag inte råd att göra sju gånger som jag tänkt göra.
Jag känner mig uppgiven. Orkar inte ta tag i saker. Är arg på folk som tar för sig. Arg på folk som skiter i mina känslor. Arg på folk som argumenterar emot mig. Arg på folk som är kära. Allmänt arg och bitter på det mesta.
Jag skyller på Lutinus, min kära hormonstimulering.
En gång kvar. Om jag räknar rätt så blir det i början av Juni. Om det inte funkar då så blir det en sommar med fylla, det kan jag lova! När hösten kommer köper jag mig en hund som tröst och så gräver jag ner mina barnplaner för alltid. Orkar inte må så här igen.
Just nu vill jag bara gråta. Inget går min väg. Eller nu ljuger jag. Jag stormtrivs där jag bor nu och älskar livet. Hade dock älskat det mer om jag var gravid och strax skulle få en egen familj.
Livet är inte en dans på rosor, det är fullt av taggar och törnar.
