Tre försök är gjorda, tre misslyckade försök.. Klart jag funderar, klart jag undrar om det någonsin kommer att gå. Självklart kommer tankar upp på vänner i närheten som sexar med sina män och poof så är dom gravida om och om igen.. Varför är jag dömd att misslyckas?
Tankar kommer, tankar går.. Så är det väl för alla gissar jag. Just nu har jag fått hoppa över försök pga en operation som inte kom så lägligt. Jag längtar tills allt är klart och jag kan göra mitt fjärde försök. Efter det återstår tre försök, sen har jag sagt till mig själv att inte gå vidare. För min egen skull framför allt. Om det utöver dessa försök är meningen att jag ska bli gravid, att jag ska få bli mamma så kommer det väl naturligt. Men sjunde gången är mitt sista försök på konstgjord väg.
Jag fyller snart 38 år... Jag trodde att jag skulle vara gift, ha två kanske tre barn nu och leva det härliga men jobbiga familjelivet. Istället sitter jag själv i en liten lägenhet. Vad hände egentligen?
Dock ser framtiden bra ut. Jag tror fortfarande och jag hoppas att jag ska få det där plusset på stickan. Det kommer när jag fått landa i min nya lägenhet, när jag kommit in i mitt nya liv på gården. När lugnet har inträtt i min kropp på riktigt, då är den redo och kommer ta emot dom där små simmarna.
Jag ger inte upp, jag längtar mer än någonsin.
