Mamma Mia!

Så igår var jag då hos Mamma Mia och fick träffa en urgullig barnmorska. Känns konstigt att träffa en barnmorska, för det känns verkligen som att jag ska ha barn... Men det ska jag ju inte, jag behövde bara prata och rådfråga typ. 

Jag kom in i ett stort rum med röda stolar. På en stol satt en liten kille och spelade spel. En väldigt gravid tjej satt och fipplade med sin mobil tills hon blev inkallad. Stor mage hade hon :) Jag hade hög puls och försökte att lugna ner mig, jag hade inte riktigt hittat så stressen hade fått pulsen att öka avsevärt. Men när jag lugnat mig var pulsen 115/70 (kan det stämma??)

Hon var som sagt supergullig. Jag berättade min story, hon ställde ett gäng frågor, jag ställde frågor och sen pratade vi länge. Jag var där i en timma tror jag. Hon visste inte vad det kunde bero på men eftersom jag haft positivt ÄL-test i förrgår så sa hon att jag skulle avvakta två veckor och se om mensen kommer. Om den inte kommer får jag ta ett nytt gravtest och höra av mig till henne. Hon tog cellprov och kände på äggstockarna, höger sida var lite "hård". Hon sa att om jag hade ägglossning just nu så kunde det bero på att det var i den som ägget fanns i.. Det var i höger som Danderyds Gyn hittade en äggsysta i för 1½ år sedan. Det var därför dom skulle kalla mig förra sommaren för att kolla att den försvunnit som den skulle, men dom kallade mig aldrig.

Jag berättade för bm varför jag inte ville tillbaka till Danderyd och hon såg helt chockad ut. Tror många tycker att det är ett bra ställe, men jag gillar dom verkligen inte. Kanske för stora, därför dom inte tar hand om sina patienter.

Men iaf, nu är jag tillbaka på ruta ett. Vänta. Idag står det att jag är 10 dagar över tiden... Ni kan inte förstå hur mycket jag önskar att det betydde att jag var gravid. Att jag hade en liten i magen.
Det skulle betyda allt...

Förvirrad är bara förnamnet

Bim +8 eller Bim +29 är det idag beroende på hur man räknar.. Är så trött att gå och inte ha någon som helst aning när mensen kommer. Jag VILL veta och det nu! Varje dag, minsta lilla tedens till känningar så springer jag på toa, livrädd att mensen ska komma och det med besked. Fast jag borde ju få känningar oxå.

Jag har börjat ta ÄL-test (ägglossningstest) för att ha lite koll på när jag har äl. När jag började så visade det ingenting, tyckte jag körde en hel del test kring då appen sa att jag skulle ha det. Men ingenting visade sig. För ungefär 1½ vecka sedan testade jag två ggr varpå jag fick en svag indikation om att något var på g. I söndags fick jag blankt, så jag hade inte tänkt testa igen men... jag testade ikväll och då fick jag det här:

För mig är detta ett positivt test. Jag har inte känt något i magen idag, tidigare dagar har jag haft hugg och till och från molvärk men idag har jag inte känt nåt.. Om jag nu har ägglossning så borde jag väl märka det på något sätt eller? Väldigt konstigt det hela och det får mig att fundera ännu mer...

Men mina två tips inför morgondagen är:
1. Hormonrubbning (ovan kropp får chock av springare)
2. Cysta (vilket jag absolut, absolut inte vill att det är)

Så ja, det är bara att vänta till imorn.. Så får vi se om jag får positiva eller negativa besked.. Sjukt nervös helt klart.

5 dagar över tiden...

Ovan text stämmer inte helt, men det är det min app i mobilen säger. 5 dagar över tiden, jag skulle haft mens i måndags, den 21 juli. Men det är andra mensen sen insemineringen. Första mensen skulle ha kommit den 30 juni, det kom ingen mens då. Den yttepytteblödningen jag fick kom den 24 juni på morgonen, sen försvann den igen. Om det var min riktiga mens eller inte vet jag ju inte, men om det skulle varit en nidblödning så är jag BIM +26 idag, dvs 26 dagar efter beräknad mens.

Jag förstår om min kropp reagerar konstigt. Stress på jobbet, utlandssemester, en antibiotikakur och innan allt detta så får jag i mig massa springare. Kan inte vara lätt ;) Så ja, jag tror inte jag är gravid. Jag granskar och känner efter, men det enda jag känner är att jag är galet trött och kissar mer än vanligt. Och det kan bero på värmen och att jag kanske dricker en hel del vatten just nu. Jo min härliga viktuppgång, VAD FAN HÄNDE??? Mår illa när jag ställer mig på vågen och det jobbiga är att den fortsätter vandra uppåt :( 

Igår hade jag kramper i magen, var längesen jag hade så ont. Jag tror det beror på att jag åt en jäkla massa körsbär, läste att dom kan bråka med magen. Har fortfarande lite ont idag, hoppas verkligen att det försvinner snart.

Men hur som så tror jag inte att jag är gravid, det är bara allt som hänt som ställer till det för kroppen. Frågan är, hur kommer jag tillbaka till rätt bana? Hoppas att gyn kan hjälpa mig på traven.

Längtan när den är som värst...

Bara för att jag börjat så kan jag inte få längtan ur huvudet. Jag tittar på magbilder på nätet, fastnar i gravidforum i flera timmar och önskar att jag vore en som kunde lägga upp mitt plus på stickan. Men istället sitter jag här själv, ensammare än någonsin, och det enda jag har är hoppet att en dag kunna bli gravid.

Jag går fortfarande och funderar lite. Igår skulle tanten komma på besök, men än så länge lyser hon med sin frånvaro. Är det funderingarna över en graviditet som håller henne borta? Eller kan jag vara gravid fastän jag fått två negativa test? Vad jag känner så har jag inga symptom, ja jag somnar titt som tätt och lite överallt men det är sommar och det är sååå tråkigt att jobba. Kanske beror på det?

Jag blir galen! Om tanten inte kommit efter helgen och jag fortfarande får neg på test så ringer jag gyn eller vart man ska ringa. Börjar bli orolig att det kan vara en systa.. Danderyds gynavdelning har missat att boka in mig TVÅ ggr nu och jag har inte bokat heller. Dum som inte gjort det men kan säga att när jag väl bokar tid så kommer jag inte ringa Danderyds sjukhus, aldrig mer att jag går dit. Inte så som dom betett sig. Det får bli nåt annat ställe.

Bim +22 idag om man räknar bort den yttepytteblödning jag fick alldeles för tidigt under semestern. Vi får se vad som händer... 

Klarheter?

Har varit iväg på en välförtjänt semester där jag sköt undan allt som fått mig att må dåligt eller som fått huvudknölarna att mala. Och när jag kom hem visste jag.

Innan jag åkte på semester så hade jag besök av en donator. Vi gjorde en insemination och efter den mådde jag fruktansvärt dåligt, psykiskt. Det var hemskt. Jag trodde inte att jag skulle reagera så värst men det blev ännu värre när han började prata om att vi skulle ligga eller att vi skulle vara "tillsammans" när vi gjorde dom olika stegen. Jag fick panik, det var verkligen inte det jag ville. Inte okej.

9 dagar efter beräknad ÄL, 6 dagar innan jag skulle få mens fick jag en pytteliten blödning. Eftersom det inte blev något mer funderade jag på att det kanske kunde vara en nidblödning (har läst lite om det). Dagarna gick och ingen mer mens kom, inte heller när den var beräknad. Jag var trött, gasig i magen och hungrig mest hela tiden. Självklart funderade jag på vad det berodde på, värmen eller var jag gravid?

Väl hemma så har jag tagit två gravtest vid olika tillfällen och båda visade negativt. Och på sätt och vis gör det mig lättad. För när jag väl landat i Sverige igen och tillåtit mig tänka så var jag säker på att om jag ska bli gravid så ska jag bli det genom att ligga med någon som jag förhoppningsvis har några känslor för. Jag skulle aldrig klara den psykiska press det innebär att inseminera. Om det nu är förbestämt att jag ska bli med barn och få en underbar liten varelse i mitt liv så kommer det bli så. Är det så att jag inte kommer få barn, ja, näe vill inte ens tänka vidare på det. På ett eller annat sätt kommer jag bli mamma, men som det är just nu är jag inte redo. Inte med en främling iaf.

Nu avvaktar jag ett tag och ser hur framtiden ter sig. Vem vet, det kanske funkar på så sätt att när du minst anar det så händer det... :)