Jag skriver inte så mycket här, mest för att det känns jobbigt.. Jag pratar inte så mycket med folk om det förutom med mina närmsta vänner. Det är jobbigt att inte veta.. Jag har snart lagt ut 100 000kr och det är det värt men tänk om kliniken inte märker saker, tänk om dom bara kör på.. Och så funkar det inte?
Sistgång frågade jag om hormoner eftersom min lutealfas är så kort. Så jag åt Lutinus till mitt förra försök, det förlängde helt klart lutealfasen men negativt ändå. Mensen kom så småningom, var trådig och konstig men jag fick inte en tillstymmelse av plus på stickan.. Så det blev kanske bara så av hormonerna.
Hormonerna ja.. Jag tar dom tre ggr om dagen, vaginalt. Ja jag kör upp en liten "pinne" med en jäkla tablett där nere och tro inte att det stannar där, nej då.. Det mesta kommer ut som de äckligaste flytningar du haft så trosskydd är ett måste. Det där med att inte tänka så mycket försvann direkt när jag fick hormonerna, det går nämligen inte att tänka på något annat än det med ständigt kladd mellan benen.
Nu tar jag äl-test varje morgon igen. Enligt appen så borde jag ha äl imorn men den har ju aldrig stämt förut så varför nu.. Usch, känner mig otroligt negativ men det är jag egentligen inte :) Var inne på undersökning för en vecka sedan, allt såg fint ut och jag hade flera ägg varav två lite större än de andra. Kändes bra. Men nu ska dom bara lossna oxå och gärna ta emot en spermie eller två.
Men ja, det är tungt att prata och skriva om men livet knallar sakta framåt.
