Ja igår ringde hon. Jag satt och jobbade i skolan och när jag såg nr på mobilen så förstog jag att det var något. Konstig som jag är så kröp jag ihop i en hörna i det lilla rummet vi var i för att kunna prata ostört. Mina söta vänner förstog dock att det var något på g så dom var tysta.
Hon berättade inte så mycket utan frågade bara när jag hade tid att komma då jag bor så långt bort. Vi hittade en tid och bokade. Så snart far jag till Gbg igen!
Det känns så konstigt att inte kunna dela allt detta, alla mina känslor med mina vänner back home. Jag har fantastiska vänner som stöttar mig till 100% här men jag tänker på dom som funnits i mitt liv under så många år. Det är inte detsamma att prata i telefon. This is a BIG deal liksom.
Fantastiskt att min mamma flyttat till mig och just nu bor vi jättenära varandra.
Jag har märkt att jag inte är så nervös längre men det är för att jag är så otroligt trygg i mitt beslut. Det här är det jag har velat SÅ otroligt länge och nu är det dags. Sen att jag inte har en man vid min sida som pappa, ja det är ju den lilla detaljen. Men jag har många fina härliga killkompisar med och utan barn som kommer finnas kvar i mitt liv.
Nästa stopp - onsdag nästa vecka när jag får samtalet från kliniken i Gbg ang provsvar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar