Så imorse började det, jakten på det första plusset eller ja, strecket kanske jag ska säga? Jag har börjat med ägglossningsstickor helt enkelt! Jag kommer inte att gå på någon hormonbehandling eller liknande då min kropp funkar som den ska. Risken med hormontabletter är att jag släpper flera ägg vilket kan innebära tvillingar, trillingar eller chans för fler och det vill vi inte. Då avbryter dom försöket, så det här känns väldigt bra.
Jag har som alltid fullt upp i livet med mycket förändringar och jag har inte tänkt så mycket på det som komma ska. Jag är förvisso glad att jag inte stressar upp mig över det. Kan dock komma på mig själv ibland att säga till mig själv att det kan ta tid, det är 15% chans att bli gravid. När jag börjar tänka blir jag orolig och då föredrar jag nog att jag inte tänker på det alls. Som min lärare säger; "Oroar er inte för saker för mycket, vi kommer alla att dö en dag" och då kanske jag ska flika in att vi pratar om katastrofer, kemikalier som sakta dödar oss osv *hmm* Men han har en poäng. Om min kropp är redo så är den.
Ler lite. Tänk när jag går där med magen och träffar någon jag inte träffat på länge och dom frågar vem pappan är. Kanske kommer jag svara med ett finurligt leende att: "Ja du, han är dansk, har blå ögon, ljusbrunt/blont hår, är ca 180cm lång och väger runt 70-80kg." Jag vet ju inte vem han är, men det är så jag hoppas att han är.
Det här är så fantastiskt att det inte går att beskriva med ord. Tänk om jag kan bli gravid! Jag hoppas av hela mitt hjärta att jag någon gång i februari nästa år kanske håller i min alldeles egna lilla skapelse, känner dennes andetag och lilla hjärta slå. Det skulle vara det bästa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar