Det är konstigt hur humöret kan svikta från dag till dag. Idag är en sån där dag då jag längtar efter min lilla familj mer än någonsin. Att höra att vännen varit på cykeltur med sonen och hans kompis. Bara en sån sak att dom ska laga middag och sätta sig ner och äta den tillsammans, det gjorde att jag fick en klump i magen.
Sätter mig efter en stund framför datorn och loggar in på donor.se för att läsa ett mail jag fått från en kille som undrar om han kan hjälpa mig. Sättet han skriver på, han berättar hur han är och, OCH, han ställer krav på mig!! Jag ville bara skrika ut JA men istället började tårarna sakta rulla ner för kinderna. Det känns helt fantastiskt, för visst är det lätt att man donerar till någon som kanske inte borde ha barn. Han hade underbara krav och jag kan med stolthet säga att jag uppfyller vartenda en.
En ny bekantskap ska snart upprättas.
Jag är ovanligt gråtmild just nu, eller i perioder. Kanske för att allt i livet inte är som det ska. Ser kompisar som gillar bilder på instagram där mammor stolt håller i sina nyfödda, profilbilder på hay day föreställer mammor och deras barn och varje gång jag ser en bild knyter det sig i magen och jag vill skrika högt; VARFÖR ÄR DET INTE JAG???
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar