Även om jag är inställd och vet vad jag är påväg att göra så är jag rädd och modet sviktar. Fast jag tror att det jag mest är rädd för att det inte kommer att fungera. Så när dom ringde mig första gången och jag pratade i telefon så avslutade jag inte mitt samtal även fast jag visste vem det var som ringde. Jag bad dem ringa mig igen och när de då ringde upp kände jag mig mer beredd även fast jag gick omkring i en H&M butik.
Hon var snäll men bestämd på andra sidan luren. Hon berättade vad hon visste, frågade hur gammal jag var och sa att då har jag tid på mig. Tid på mig.. Ja jo du säger det?! Kul å veta. Blev paff men hon vet väl bäst. Hon berättade att jag skulle ringa i Mars för att boka tid, så jag ska ringa första mars och boka tid. Min första tid på en fertilitetsklinik!
Första samtalet. Jag vet inte vad det kommer att handla om men jag gissar hejvilt på att jag kommer fråga varför jag vill ha barn. Kanske undrar dom varför jag inte har träffat en stilig man att göra barn med... Vad svarar man på det? "Det undrar jag med?!" Vi kommer säkert gå igenom min livssituation, boende, jobb å sånt. På något sätt känner jag mig lugn där nu, för en månad sen visste jag ingenting.. Idag vet jag att det kommer att ordna sig.
Jag har även gått med i Femmis. För hur det än går så tror jag att jag kommer få fantastiskt stöd genom dem. Dom vet vad jag går igenom och kommer att gå igenom oavsett utgång.
Idag är det den 1 februari, snart är mars här! :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar